Chryselephantine skulpturer gjordes av trä med tunna snidade elfenbensplattor fästa för att likna köttet, och bladguld som porträtterade kläder, rustningar, hår och andra element. För detaljer som ögon, smycken och vapen användes glaspasta, glas och ädel- och halvädelstenar under vissa omständigheter.

Tekniken användes oftast för kultstatyer i tempel, som vanligtvis var större än naturlig storlek. I tider av svår ekonomisk nöd kan en del av guldet tas ut och smältas till mynt eller ädelmetaller, för att sedan återlämnas senare när omständigheterna hade förbättrats.

Teknikens början är okänd. Det finns kända exempel på sammansatta skulpturer gjorda av elfenben och guld från platser som blev en del av den grekiska världen från det andra årtusendet f.Kr. de arkaiska Kouros-statyerna. Den enda möjliga minoiska kultbilden för hängivenhet i en helgedom som finns kvar är från 2 f.Kr. Det är dock oklart om de är släkt med den grekiska kryselefanttraditionen. Under den arkaiska perioden blev kryselefantskulpturen populär. Senare var akrolitiska statyer med marmorhuvuden och extremiteter och en förgylld eller draperad timmerstam en liknande metod som användes för religiösa bilder.

De två mest kända exemplen, båda från den klassiska perioden, är den 13 meter höga (43 fot) stående statyn av Athena Parthenos i Parthenon i Aten och den 12 meter höga (39 fot) sittande statyn av Zeus i templet i Olympia, som anses vara ett av den antika världens sju underverk.

Figuren Nike på Pheidias Athena Parthenos högra hand, till exempel, var gjord av massivt guld speciellt för detta ändamål. Faktum är att upp till sex solida guld Nikae gjuts i välmående tider. fungerade som en "helig skattkammare" vars säkerhet förstärktes av den helighet som tilldelades ett kultföremål, såväl som närvaron av prästinnor, präster och tempelunderhållsarbetare

Chryselephantine statyer designades för att inte bara vara fysiskt imponerande, utan också för att visa rikedomen och kulturella prestationer för dem som byggde eller stöttade dem. Skulptur, snickeri, smycken och elfenbenssnideri användes alla vid tillverkningen av denna staty. Statyerna måste underhållas regelbundet när de är klara. Det är känt att kompetenta medarbetare anlitades på Olympia för att säkerställa statyns underhåll. Damophon av Messene, en välkänd skulptör, fick i uppdrag att återuppbygga den under det andra århundradet f.Kr.